Kyrkan heter: Sanning på Sanning på Sanning på Sanning på………………………………………………………………Jag är så folkskygg så att jag är min egen kyrka. Och det är ingen ordlek, ingen sanning utan det är så. Budorden äro: Ner på marken och lek. ” Han blir en sökare av Jakt/Bytet i det Fördolda.” Rumi. Jaga ursprungsupplevelsen med äldsta ritualen. Ritual utan regler. Leken bästa ritualen. Leka Lek, i. Varje Handling Lek Lek, i. Varje Handling. Ner på marken och lek. Dock, alltid: Låt naturen vara vägvisare. Om hon inte är följeslagare på vägen förirrar jag mig. Sanning på Sanning på…………………………. Jag är ljudkänslig. Vilka ljud är jag känslig för? Kan säga att jag väljer mina ljud. Dom ska vara lågmälda men höras ändå. (Rätt tonart). För det mesta blir det subtila känningar. Det kommer insikt på insikt men aldrig mitt i prick. Om ords härledning intresserar. T.ex insikt, inlevelse och införliva. Historia intresserar->Jaga ursprungsupplevelsen. Känna<~>Känner igen marken under fötterna när jag går på den. Sanning på Sanning på………………………. Dao De Jing. – Vägen är inte rak, kantskuren och tydlig, så det är lätt att ramla av. Å andra sidan kan det vara knepigt att bli varse när jag är På vägen igen. Sanning på Sanning på…………………………………….Sanning så till slut vet jag ingenting. Å det är lika bra det. Transcendental tanketomhet- en nåd att bedja om………lika naken som jag kom till varat ska jag vända om ” Ferlin. Sanning på Sanning på……………………………………till varat ska jag vända om…….lika naken……….. Fastän uppmärksamheten hög som låg. Fortfarande fäst på sökandet ”av Jakt/Bytet i det Fördolda”. i Nuet och i det Förgångna på och på på samma gång. Sanning på Sanning på……………………………. I Dao De Jing finns ett kapitel som liksom stannar upp och blir självbegrundande. Det är 20:e kapitlet. Som det står där kan jag känna många gånger.- Sorgset begrundande. Men det går över. För jag vet att jag är en lyckans ost som blev född så jag slipper leva som boskap som låter sig ledas. I Kuperad Terräng där jag lever, bor och går. Den inbjuder mig till Leka Lek i varje handling.

Tao te ching.

Alkemi.

Carl Gustav Jung.

Ner på marken och lek! Inom alkemin betonas betydelsen av ” imagnitation”, då adepten gör sig redo att gå in i det alkemiska rummet. Med inlevelse, leva in, göra verkligt, ingen fantasi kort sagt- ner på marken och lek- äldsta ritualen. Ursprunget. Då hade vi direkt kontakt med gudomlig vishet. Lao Zi :” Den okarvade trästocken, som ännu inte skurits ut till redskap eller prydnadsföremål framstår som en symbol för detta stadium. Innan ” de tio tusen tingen ” blev till. Jaga ursprungsupplevelsen med äldsta ritualen. Ner på marken och lek! Tao 14- ”Vad jag inte kan se när jag betraktar det, det kallar Det osynliga. Vad jag inte kan höra när jag lyssnar till det, det kallar jag Det ohörbara. Vad jag inte kan fatta när jag trevar efter det, det kallar jag Det ofattbara. Dessa tre kan inte definieras. Därför blandas de samman och uppgår i Enheten. Enheten är sådan: dess ovansida är inte ljus, dess undersida är inte mörk, ändlös är den och utan namn; den sällar sig till tingen som icke är. Den kallas Formen utan form, bilden av Intet. Den kallas Det diffusa. Jag möter den men kan inte se dess huvud. Jag följer den men kan inte se dess rygg. Genom att hålla fast vid forntidens Tao kan fursten reglera nuets företeelser. Att därigenom lära känna begynnelsen, det kallas att följa Taos rättesnöre.” Kartan blev till här verkar det som. Treva, Söka, Famla- Bana väg-Orientera sig- Rita ner- Forsätta allteftersom bitar faller på plats.